Arbetets glädje eller meningslöshet. Om varför vi ska eller bör arbeta.
Ska skriva i skolan om människan, vad är människan? Jag vill titta på detta ur ett perspektiv utifrån arbete och alienation.
Min tanke är att jag ska titta på synen på arbete (i europa/ västvärlden), och hur arbete är kopplat till synen på människan och dess värde.
Jag vill också och i samband med detta se på olika syner på arbetet, varför vi arbetar. Är det ett nödvändigt ont eller en tillfredsställande handling.
Till min hjälp tar (till en början) Erich Frooms "Ett friskare samhälle" samt en avhandling av doktoranden Roland Paulsen som heter "Arbetssamhället"
Hittills har jag tittat på internet med sökord och fraser som "arbetets glädje", "arbetets mening" med magert resultat.
fredag 19 november 2010
onsdag 29 september 2010
Borgarna gör borgare av oss.
Jag tänker att jag inte ska fundera så mycket över vad som gick snett i valet utan istället fokusera på vad som ska göras för att bygga upp en klassmedveten folkrörelse till nästa val och framåt.
Men så kan man ju inte tänka, jag och vi måste verkligen försöka förstå det val och valresultat som just varit. Vi kan inte bara svepa oss med "det var bättre förr", "(S) skulle varit mer vänster", "det var borgarpressen" med mera. Jag vet inte vad som gjorde att en majoritet av Sveriges röstberättigade befolkning inte röstade för en rödgrön allians, ordet allians smakar i skuggan av de senaste fyra åren illa att ta i mun men men. Det finns tusen frågor att ställa, vi kommer inte att få svar på alla och en del svar kommer att vara falska. Vi, jag tala om vänstern i bred bemärkelse och vänsterpartiet i smal(?) bemärkelse, eftersom jag är sån, kan inte inbilla oss att vi kan utvärdera oss själv hundra procent objektivt och få helt rättvisande svar. (Som om sådana finns, jag vet). Men vi måste göra ett försök, utreda, ställa frågor både till oss själva och till alla dom som vi ändå menar är bäst betjänta av vår politik. Och låta någon annan göra det åt oss också. Och vi måste lyssna. Framför allt på dem som inte röstade på oss. Noga. Jag tror inte att vi kommer att gilla en del av svaren. Men svaren kommer att hjälpa oss att hitta något. Inte att vi ska ändra politiskt mål. Att vi ska hitta en berättelse som engagerar, en vison, en bild av vilket samhälle vi vill ha utöver förvaltning av det befintliga. Den berättelsen måste vi formulera, via svaren (också de svar vi finner när vi skådar oss själv i naveln), och utveckla den närmaste fyra åren, fram till nästa val, eller åtta åren. Eller tolv.
Poängen är att vi måste prata om den hela tiden, inte bara runt valen, då kantrar debatten ofta över i procentsatser och piskor, berättelsen måste redan vara satt på plats då. Hela tiden prata om var vi är nu och vart vi är på väg, eller vad vi vill vara på väg mot. Det lyckades Socialdemokratin med under större delen av 1900-talet, de ägde förmågan att berätta och peka på mål och riktning. Med hjälp av att sitta på makten och institutionerna och via dem göra oss till sossar i sinnet.
I det här valet var det som bekant inte så, förändringarna gjorde alliansen snabbt denna mandatperiod, det har de inte riktigt lyckats med de tidigare gånger de kommit till makten. De hann på de senaste fyra åren göra tillräckligt många av oss till borgare. Genom att försämra våra sjuk- och arbetslöshets- försäkringar och mycket annat fick de oss att tänka mer privata lösningar/försäkringar. Genom att sälja ut allmännyttan att tänka mer på "mitt", nu ska alla äga sin egen lilla del, fixa sin egen försäkring. Det är att använda sin makt och sina institutioner till att forma oss till borgare.
Så, hur lösa knuten, nu när borgarna har fyra år till att forma oss till borgare?
Well, en del av svaret är, det skrev jag om förra gången, medierna. Vi måste äga, både bildligt och bokstavligt, medier. Alla sorters medier. Det är där vi ska bryta hegemonin och skapa vår motbild till den nu dominerande. Och det bland annat på det jag vill lägga min tid på för tillfället. Tills jag hittar något annat som kanske är smartare eller angelägnare. Jag kommer lära mig en massa nytt på vägen och det ser jag fram emot. Framtiden på längre sikt ser ljus ut. Just nu regnar det bara lite. Så gör en tidning att hålla över huvudet.
Höres!
Men så kan man ju inte tänka, jag och vi måste verkligen försöka förstå det val och valresultat som just varit. Vi kan inte bara svepa oss med "det var bättre förr", "(S) skulle varit mer vänster", "det var borgarpressen" med mera. Jag vet inte vad som gjorde att en majoritet av Sveriges röstberättigade befolkning inte röstade för en rödgrön allians, ordet allians smakar i skuggan av de senaste fyra åren illa att ta i mun men men. Det finns tusen frågor att ställa, vi kommer inte att få svar på alla och en del svar kommer att vara falska. Vi, jag tala om vänstern i bred bemärkelse och vänsterpartiet i smal(?) bemärkelse, eftersom jag är sån, kan inte inbilla oss att vi kan utvärdera oss själv hundra procent objektivt och få helt rättvisande svar. (Som om sådana finns, jag vet). Men vi måste göra ett försök, utreda, ställa frågor både till oss själva och till alla dom som vi ändå menar är bäst betjänta av vår politik. Och låta någon annan göra det åt oss också. Och vi måste lyssna. Framför allt på dem som inte röstade på oss. Noga. Jag tror inte att vi kommer att gilla en del av svaren. Men svaren kommer att hjälpa oss att hitta något. Inte att vi ska ändra politiskt mål. Att vi ska hitta en berättelse som engagerar, en vison, en bild av vilket samhälle vi vill ha utöver förvaltning av det befintliga. Den berättelsen måste vi formulera, via svaren (också de svar vi finner när vi skådar oss själv i naveln), och utveckla den närmaste fyra åren, fram till nästa val, eller åtta åren. Eller tolv.
Poängen är att vi måste prata om den hela tiden, inte bara runt valen, då kantrar debatten ofta över i procentsatser och piskor, berättelsen måste redan vara satt på plats då. Hela tiden prata om var vi är nu och vart vi är på väg, eller vad vi vill vara på väg mot. Det lyckades Socialdemokratin med under större delen av 1900-talet, de ägde förmågan att berätta och peka på mål och riktning. Med hjälp av att sitta på makten och institutionerna och via dem göra oss till sossar i sinnet.
I det här valet var det som bekant inte så, förändringarna gjorde alliansen snabbt denna mandatperiod, det har de inte riktigt lyckats med de tidigare gånger de kommit till makten. De hann på de senaste fyra åren göra tillräckligt många av oss till borgare. Genom att försämra våra sjuk- och arbetslöshets- försäkringar och mycket annat fick de oss att tänka mer privata lösningar/försäkringar. Genom att sälja ut allmännyttan att tänka mer på "mitt", nu ska alla äga sin egen lilla del, fixa sin egen försäkring. Det är att använda sin makt och sina institutioner till att forma oss till borgare.
Så, hur lösa knuten, nu när borgarna har fyra år till att forma oss till borgare?
Well, en del av svaret är, det skrev jag om förra gången, medierna. Vi måste äga, både bildligt och bokstavligt, medier. Alla sorters medier. Det är där vi ska bryta hegemonin och skapa vår motbild till den nu dominerande. Och det bland annat på det jag vill lägga min tid på för tillfället. Tills jag hittar något annat som kanske är smartare eller angelägnare. Jag kommer lära mig en massa nytt på vägen och det ser jag fram emot. Framtiden på längre sikt ser ljus ut. Just nu regnar det bara lite. Så gör en tidning att hålla över huvudet.
Höres!
tisdag 21 september 2010
Framtidsföreställningar och framtidstro
Jag tror att vi nu kommer att få se ett accelererat nedmonterande av välfärdssamhället. NU är tiden inne för att ge sig på LAS, införa obligatorisk a-kassa och sänka lönerna inom framförallt låglöneyrken, tjänstesektorn. Jag tippar att det kommer att ske så snart regeringsställningen är säkrad för moderaterna med anhang. Det är bråttom (de har typ 1-2 år på sig) att göra sådana förändringar för att folk sedan så sakta ska vänja och glömma sig lagom till nästa val.
Valförlusten för de rödgröna tror och hoppas jag kommer att skapa en polarisering mellan "blocken" där det allra mest hänger på Socialdemokratin att på allvar (först) formulera och sedan de facto folkbilda och framföra en vison om ett samhälle för alla, de behöver en ny "folkhemstanke" som är giltig för fler än en tänk "medelklass".
Också vänsterpartiet måste skärpa sig, inte alltför lättvindigt eller surt lunkande foga sig till eller följa SAP för att inte sticka ut allt för mycket. Det är, anser jag, inte ett absolut krav (eller ens önskvärt) att (V) och (S) klart ska deklarera ett sammarbete inför nästa val. Jag återkommer med mer om vad jag önskar vänsterpartiet, jag är lite för nära dem för att vilja utveckla det nu.
Det som däremot är helt klart och nödvändigt är att alla progressiva och vänsterriktade rörelser ägnar de fyra kommande åren åt ett massivt folkrörelsearbete där man (och nu tänker jag främst på facken och socialdemokraterna) använder sig av alla de resurser som faktiskt finns. Både i form av personskap (manskap) och pengar. För att ändra på vilka vilkor nästan all debatt äger rum på och på vem som äger frågeställningarna och formulerar problemen. En folkrörelsernas medie- och tanke- offensiv.
Är det något som stört mig (det är många saker men för att ta ett exempel) så är det avsaknaden av rejäla socialdemokratiska- eller vänster-röster/organ inom mediavärlden. Det skulle kosta mellan 50-100 miljoner kronor om året att driva en dagstidning som är rikstäckande, det är, ärligt talat, småpengar för en rik socialdemokrati och fackföreningsrörelse. Om dom har de pengarna för regnigare dagar så är det dax att hälla en hink vatten över dom för nog är syndafloden här nu snart.
Under tiden vore det en ide' att alla de vänster-veckotidningar (de flesta kommer torsdagar eller fredagar) med två-tretusen prenumeranter samarbetade om vilka dagar de ges ut samt om ett paket till läsarna så man till ett bra pris får en tidning med motbilder till draktidningarnas världsbild varje dag.
Det går och det måste göras.
Valförlusten för de rödgröna tror och hoppas jag kommer att skapa en polarisering mellan "blocken" där det allra mest hänger på Socialdemokratin att på allvar (först) formulera och sedan de facto folkbilda och framföra en vison om ett samhälle för alla, de behöver en ny "folkhemstanke" som är giltig för fler än en tänk "medelklass".
Också vänsterpartiet måste skärpa sig, inte alltför lättvindigt eller surt lunkande foga sig till eller följa SAP för att inte sticka ut allt för mycket. Det är, anser jag, inte ett absolut krav (eller ens önskvärt) att (V) och (S) klart ska deklarera ett sammarbete inför nästa val. Jag återkommer med mer om vad jag önskar vänsterpartiet, jag är lite för nära dem för att vilja utveckla det nu.
Det som däremot är helt klart och nödvändigt är att alla progressiva och vänsterriktade rörelser ägnar de fyra kommande åren åt ett massivt folkrörelsearbete där man (och nu tänker jag främst på facken och socialdemokraterna) använder sig av alla de resurser som faktiskt finns. Både i form av personskap (manskap) och pengar. För att ändra på vilka vilkor nästan all debatt äger rum på och på vem som äger frågeställningarna och formulerar problemen. En folkrörelsernas medie- och tanke- offensiv.
Är det något som stört mig (det är många saker men för att ta ett exempel) så är det avsaknaden av rejäla socialdemokratiska- eller vänster-röster/organ inom mediavärlden. Det skulle kosta mellan 50-100 miljoner kronor om året att driva en dagstidning som är rikstäckande, det är, ärligt talat, småpengar för en rik socialdemokrati och fackföreningsrörelse. Om dom har de pengarna för regnigare dagar så är det dax att hälla en hink vatten över dom för nog är syndafloden här nu snart.
Under tiden vore det en ide' att alla de vänster-veckotidningar (de flesta kommer torsdagar eller fredagar) med två-tretusen prenumeranter samarbetade om vilka dagar de ges ut samt om ett paket till läsarna så man till ett bra pris får en tidning med motbilder till draktidningarnas världsbild varje dag.
Det går och det måste göras.
fredag 27 augusti 2010
Skolan idag.
Idag var min första dag i nya klassen. Det var en intressant och spännande dag. Bland annat har vi pratat om olika begrepp som rör det förestående riksdagsvalet. Vi har även lyssnat på P1-programmet Filosofiska rummet som handlade om skatter. De som deltog i den diskussionen var Göran Greider, Per Baun och Sofia Nerbrand. emellanåt gick diskussinens vågor rätt högt och även min puls rusade i höjden ett antal gånger, det ska bli kul att sammanställa och skriva om det i helgen.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)